Släktmöte i krigstid, 1942

Middagen åt Släktföreningen i prästgården, och det hölls vespergudstjänst med fyrverkeri på kvällen. Ståtligt värre! På fredagen åkte släktingarna in till Kalmar och lade kransar på Södra kyrkogården, på Viktor och Annas, Emmas och Signes gravar.

I Läckeby drev Helge Bennich-Björkman handelsträdgård på Gamla Slätgatan 3, och där bodde, åtminstone sommartid, barnen Ingemar, Bo och Åsa. Helge och Rut står i mitten på bilden, nästan längst ut till höger. Maths och Amelies yngste son Stig, han som satt längst fram ”på mattan” på släktmötet 1936, och Helges söner Ingemar och Bo, som också satt där 1936, umgicks en hel del under uppväxten i Läckeby. Nu hade sex år gått och Stig, Ingemar, Bo och likaså Lasses dotter Birgitta hade blivit tonåringar. Inte längre längst fram utan snarare längre bak skymtar de, Bo allra längst upp på verandan med ett något snett leende.

Bredvid Bo står en annan yngling, Jan, (f. 1925), Halvors yngste son. Längst ut till vänster på samma rad, under verandataket nästan, skymtar Jans bror Nils, Halvors äldste och bredvid honom Arne, som själv hörde till prästgården som son till värdparet Mats och Amelie. Vid det här laget bodde Amelies och Maths dotter Karin i Sydrhodesia. Stig och Torsten, de båda övriga barnen ”i huset” var inte med den här gången, inte heller Birgittas systrar Inga och Gunnel. Med är däremot Åsa, Åsa-Maria eller ”lill-Åsa”, Ingemar och Bos lillasyster som nu var den som är nästan tolv och sitter längst fram, på ”mattan”. Hennes kusin Nils-Göran sitter bredvid, son till bokhandlaren Nisse som dog en förtidig död redan 1929, tragiskt nog samma år som Nils-Göran föds. Nils-Göran kommer att bli en ovanlig gäst på släktmötena, och bekant som jordenrunt-seglare (borta i nitton år) och Stockholmsprofil med ungdomsarbete som specialitet. Den här sommaren var han emellertid på plats och han och Åsa var så gott som jämngamla.

Litet yngre är Nils-Erik Wranne, ”Bubben”, som sitter där längst fram med vad som måste vara Olga och Carolas fosterdotter, krigsbarnet Kaija, bredvid sig. Nils-Eriks föräldrar, mamma Hjördis och pappa Richard var med och träffade släkten, liksom morfar Thure som sitter i första raden bredvid värdinnan Amelie. Hon, Amelie, är tunn och vithårig, och hälsan var inte den bästa, men Amelie tyckte om kalas och hade säkert roligt om än det är ansvarsfullt att ta emot Släktföreningen. Vare sig Thure eller Amelie hade så många år kvar när den här bilden togs, Thure går ur tiden 1944 och Amelie 1946.

På Amelies andra sida fanns Axel och hans Anna, precis som tidigare i mitten av porträttet för att markera Axels värdighet som Släktföreningens ordförande. Värden, prästen Maths, flankerade hustrun Anna.

Var det inte några som gift sig sedan vi senast såg dem? Staffan – Eric och Hannas yngste – står näst längst upp till vänster med India Sjögren. Gifter sig gjorde de först 1943, och året därefter kom deras första barn Johan till världen (1944) därefter Anders (1946) och så småningom Per (1951). Staffans syster Märtha var med nu också, hon skymtar mellan Anna Deutgen och Rut Bennich-Björkman i mittenraden. Året därpå skulle även hon gifta sig, med Carl, och byta namnet Björkman till Bexell. De båda blev föräldrar till Peter (f. 1945) och Oloph (f. 1947). Broder Liss-Eric saknas, men föräldrarna, Eric och Hanna, fanns med här i Åby prästgård.

Av Oskar och Idas barn var det ordförande Axel som var med. Av Hugo och Emmas barn var det alla; sönerna Eric med hustru Hanna, Gunnar med sin Ellen, Maths förstås som värd med Amelie, Thorbjörn (”Thulle”) med makan Hervor (f. Samzelius) och dottern Elsa. Thulle och Hervor hade med sig dottern Gunlöd (f. 1917). Från Viktor och Annas stora barnaskara hade Carola, Olga, Helge (som bor nästgårds) och Lasse infunnit sig. Tre var inte längre i livet (Folke, Nisse, och Agnes) och vare sig Sophiasyster Åsa eller broder Rolle – trots att han och Anna bodde i Kalmar – hade valt att ta sig till Åby prästgård. Inte heller var Karl-grenens Astrid eller Gunlöd (Gulli), döttrar till Karl och Matty närvarande. Sophiasyster Åsa och doktorn Astrid Björkman kanske hade särskild tjänstgöring med tanke på det svåra läge som världen, och även Sverige, befann sig i.

Släktmötet 1942 ägde rum mot en mörk bakgrund. Sedan 1939 rasade krig i Europa och snart i hela världen. Grannländerna Danmark och Norge var ockuperade av Tyskland sedan 1940, och Finland hade utkämpat både Vinterkriget och nu Fortsättningskriget mot Sovjetunionen. I Lolo Björkmans porträtt av Amelie står att läsa att släktingarna fick bidra med sina ransoneringskort för att det skulle bli en ordentlig festmåltid! Kriget satte sina spår också i det neutrala Sverige. Inte förrän i maj 1945 blev det fred i världen igen.