top of page

Birgitta Eriksson, minnesord

Av Hanna Elving

Birgitta Eriksson, född Bennich-Björkman

_DSF1882.jpg

Birgitta Eriksson på 100års-dagen

Birgitta Eriksson, min farmor, som föddes Bennich Björkman den 22 mars 1924 har lugnt och stilla somnat in den 29 november 2025. 

 

I mars 2024 samlades Birgittas barn, svärdöttrar, svärson, syskonbarn, barnbarn och barnbarnsbarn för att fira hennes 100 år hemma hos min farbror Lars. Hon såg oss inte så bra och i sitt tal sa hon; ”Jag är inte säker på vilka ni alla är, men jag är glad att ni är här”. Det var typiskt för farmor, att glädja sig över att vara omgiven av dem hon älskar. När vi som barn frågade henne om hon var rik, svarade hon alltid – ”Ja jag har ju er”. 

 

Blir man nästan 102 år har man upplevt mycket. Hon var ung, tog studentexamen och blev kär i sin Rolf under andra världskriget. Hennes familj tog hand om ett finskt krigsbarn. Hon utbildade sig till farmaceut, precis som sin pappa som var apotekare. Hon och farfar upplevde industrihistoria och strukturomvandlingar när farfar under varvskrisen blev av med jobbet och de flyttade från Oskarshamn till Stockholm. I Stockholm övergav farmor hemmafrulivet och arbetade på apoteket i Jakobsberg. Jobbet betydde social samvaro och fotoalbumen har många bilder på skrattande kollegor. Den moderna avreglerade apoteksmarknaden gav hon inte mycket för.   

 

Farmor har också uppfostrat tre barn, sörjt en son, min pappa Hans. Varit en viktig person för sju barnbarn och även tagit sig an en hop barnbarnsbarn. Hon har dansat i vackra klänningar, som jag också burit och känt mig nästan lika vacker i. Hon har rest över stora delar av världen, Japan, Spanien, Balkan, Abisko och Madeira. Hon skaffade nya vänner genom hela livet, på Sporrvägen, i vävstugan, eller i simhallen. Hon simmade 1000 meter två gånger i veckan förbi 80 års åldern, då hon också var nöjd med ”bara” 800 meter. 

 

Hon har givit oss närmaste ett rikt liv och vi vet att hon betytt mycket för många i släktföreningen och att många betytt mycket för henne. När hon somnade in lugnt och stilla på Danderyds sjukhus var hennes dotter Karin med och höll henne i handen. 

 

Familjen genom Hanna Elving, barnbarn

 

Ladda ned artikeln
bottom of page